Skolan

Skolslut och glada elever/studenter firar att de slipper skolan. Tänk om skolan kunde skapa en lärmiljö som eleverna längtade till? Det finns skolor som klarar det.

Det fanns möjlighet att starta friskolor redan innan reformen om friskolor. Problemet var att skolverket ställde krav på en genomarbetad pedagogisk idé. Det innebar att de enda friskolor som klarade nålsögat var Montessori och Waldorf. Man kan tycka vad man vill om deras pedagogik men de har i alla fall en klar pedagogisk idé.

Sen släpptes det mer fritt och den pedagogiska idén försvann. Idag marknadsför sig friskolorna med olika ämnesinriktningar, dator till alla etc. Politikerna pratar betyg och ordning men få pratar pedagogik.

Pedagogiken är grunden för skolan men den diskuteras knappt. Alla barn kan lära sig betydligt mer än man tror med rätt pedagogik. Lärare och skola skulle se varje barn som inte lär sig som ett bevis på sitt eget misslyckande. Idag pratar man istället om bokstavskombinationer och lägger orsaken till misslyckandet på barnet eller familjen.

De som blir lärare är ofta de elever som klarade skola bra, de anpassade. Det innebär att de lätt för den pedagogiska traditionen från sin skoltid vidare. ”Så var det när jag var elev och det fungerade för mig”. Det är en allmänmänsklig egenskap. Tyvärr är det ofta en tradition som inte fungerar eftersom den skolan inte klarade av att lära alla barn det de hade rätt till.

Dottern hade en toppenlärare i mellanstadiet. Hon tog upp läxor på första föräldramötet. ”Vi har inga krav på läxor på den här skolan. Det står inget i läroplanen om läxor. Jag tror inte på läxor. Men jag vet att många föräldrar på den här skolan vill ha läxor så därför föreslår jag att vi röstar om det.” Hon var smart och gjorde en sluten omröstning, vi fick blunda och räcka upp handen. Jag var en av tre som inte ville ha läxor. Det blev lite diskussion och en pappa sa ”jag tycker att det är bra med läxor, då kan jag hänga med i vad som händer i skolan och vi får lite tid tillsammans kring läxorna”. Tråkigt att föräldrar inte kan umgås med sina barn utan läxor.

Skolan ligger i ett akademikertätt område där föräldrarna själva hade läxor. ”Jag hade läxor som barn och det har ju gått bra för mig.” Samma argument kan användas om stryk. ”Jag fick stryk när jag var liten, det har ingen dött av.”

Jag gick hem och gjorde en sökning på forskningen om läxor, som en sann akademiker. Det finns inte mycket men den som finns visar ingen pedagogisk effekt av läxor. Den enda effekten man hade sett var ökad stress hos barnen.

Ett vardagligt exempel på jordaxeln i fontanellen, ”så var det när jag var liten och så ska det vara för mina barn”. Även välutbildade akademiker går lätt i den fällan.

Läste tidningen Vi för något år sedan, en tidning att rekommendera. De skrev om att det idag med hjälp av högskoleprovet kommer in nya typer av studenter på lärarutbildningarna, studenter som själva inte hade det så lätt i skolan. De intervjuade två professorer på lärarhögskolan om detta. Jag trodde först jag läste fel och fick läsa om flera gånger.

Professorerna beklagade detta faktum då det ställde till det för undervisningen! Det var besvärligt med studenter som ifrågasatte och problematiserade.